Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Nytt försök

Tänkte jag skulle göra ett försök att ge bloggen liv igen. Flera år sedan senaste inlägget så jag ska inte ens försöka att sammanfatta vad som har hänt under den tiden utan startar om från noll.

Med Skip tar vi just nu en dag i taget med små delmål för att orka med efter skadan. Han är så otroligt jobbig i vardagen i vanliga fall och blir ju inte enklare av att vara i total vila. Just nu går vi 3 promenader vardera 5-10 min per dag men försöker att aktivera honom så gott det går mentalt. Jag har fått låna ett par olika aktiveringsspel som jag sysselsätter honom med men det är svårt att få den hunden att göra någonting försiktigt och med någon som helst balans. Imorgon är det dags att ta stygnen vilket är närmaste delmålet, då har det gått 14 dagar sedan hans operation. Idag fick han följa med i bilen när jag tränade Scout och efter passet fick han komma ut och bara sitta med mig på planen i en halvtimma – nyttig ”träning” för honom men så otroligt påfrestande för mig :).

Stackars Scout blir ju också lidande av Skips skada då jag har svårt att ge honom den motion och träning han förtjänar eftersom all kraft och energi går åt till Skip men han är en så otroligt lätt hund att han sköter det med bravur. Idag blev det iallafall ett kort men intensivt lydnadspass med fortsatt fokus på att han måste vara helt tyst för att få jobba vidare. Efter mitt och Linas senaste träningspass har vi hittat en metod som än så länge ser ut att fungera – inget revolutionerande alls egentligen utan handlar mest om att vara konsekvent och tydlig i min hantering av honom i träningen.

Tidigare har han ju mest ljudat i transporter och vid uppställning inför moment men efter alla skador och den lilla träning som har bedrivits har det eskalerat många gånger om och på senaste tävlingen ljudade han bort minst 30 välbehövliga poäng. En bieffekt av att ljuden försvinner är dessutom att han anstränger sig så mycket för att inte ljuda att han får ett sånt superfint fokus.

Nu gäller det dock att fortsätta skynda långsamt och låta det ta sin tid. Idag hade vi ingen kommendering vilket förenklade en hel del eftersom det är en stor trigger men vi länkade ihop en dirigeringsapportering med en transport till Z:at och en uppstart av det momentet. Fantastisk känsla ända ifrån start till mål och träning som gav mersmak.

Imorgon är det slut på semestern och tillbaka till jobbet som gäller, känns riktigt segt då sommarvädret ser ut att fortsätta ett bra tag till framöver.

Annonser

 

IMG_0341

I torsdags var jag inbjuden på föreläsning  av Stefan Holm tillsammans med Lilla Edets Brukshundklubb. Stefan pratade om sin karriär och det vinnande valet han gjort, både vad gäller hur han vill komma ihåg sig själv och om att välja sin framtid. Föreläsningen var otroligt inspirerande och framförallt var Stefan väldigt duktig på att ett humoristiskt sätt dela med sig av sina erfarenheter.

För er som känner mig är det ganska uppenbart att det är den mentala biten av hundtävlandet där jag har mest att jobba på, därför har jag bestämt mig för att ta saken i egna händer och göra någonting åt det. Tror att det var därför som föreläsningen tilltalade mig så mycket – för jag insåg att jag själv kan välja min framtid. Den mentala biten av tävlandet kommer inte mirakulöst att bli bättre av sig själv, men jag kan välja att göra nånting åt det.

Precis som så många andra trodde inte Stefan riktigt på konceptet med mental träning och han var tveksam till vad det skulle kunna tillföra hans karriär, men efter att ha slutat på en retlig 4:e plats i flera mästerskap i rad och inte slagit personbästa under ett helt år insåg han att det var dags att ta åtgärder för att komma vidare, svaret blev att anlita en mental coach.

Det första du behöver fråga dig själv är:

Är det värt det? Ingen tvingar dig och du väljer själv din framtid. Det är vinter och mörkt redan kl 16, två grader ute och regnar småspik. Är det värt ett träningspass ute där man pinar sig själv eller tar du hellre en öl till i soffan och tänker att du börjar imorn istället, en dag mer eller mindre spelar ingen roll. När du står i OS-final fyra år från nu är du ganska tacksam att du gjorde det vinnande valet och gjorde jobbet. Det enda vi kan ändra på är hur vi vill ha framtiden, du väljer din framtid idag.

Stefan började att strukturera upp tävlandet tillsammans med sin coach. Inför varje tävling började dom med att svara på tre frågor vilka jag tycker funkar lika bra inom hundtävlandet som inom friidrotten:

1)      Syfte: Varför gör jag den här tävlingen?

2)      Mål: Vad är målsättningen med tävlingen?

3)      Tänk: Vad ska jag tänka på under tävlingen?

Tillsammans satte dom även ner ett tema för varje år:

2000 – Prövoår (när dom började jobba tillsammans

2001-Bäst i världen

2002-Dax för max

2003-Winning after winning

2004-Sista ring (Examen och OS i Aten som var det  stora målet)

När Stefan vann inomhus-VM hade han tränat hårdare än nånsin och hittat ett vinnande koncept och han valde att fortsätta på detta inför VM utomhus. Där slutade han återigen på en snöplig 4:e plats och insåg den hårda vägen att man inte är så bra som man tror. Att lyckas är nåt att träna på! Man jobbar stenhårt för att uppnå ett mål och sen blir man lite nöjd och det är en livsfarlig känsla. Såklart måste man ta sig tid att njuta här och nu över sina framgångar för det är dessa stunder som är det fortsatta bränslet för framtiden men om man fortsätter att göra samma sak kommer alla att springa om en, man måste fortsätta att utvecklas och hitta nya mål. Det är det här som var syftet med temat ”Winning after winning”.

Dom använde sig även av tre fasta hållpunkter eller fyrpunkter som Stefan kallade det:

1)      Väskan: det är tryggheten som han tar med sig in på innerplan inför en tävling. Tävlandet är fullt med regler men den kan han själv bestämma var han vill placera och den symboliserar lugn och trygghet vilket är otroligt viktigt på dom stora tävlingarna.

2)      Tävlingen mot andra: Stefan var tidigt i sin karriär en mästare på att bränna energi på funktionärer, konkurrenter, kolla in hur det gick i längdhoppet bredvid osv. Även om det inte var fysiskt ansträngande brände det mängder av mental energi. Fokusera på din egen prestation – även om konkurrenterna river måste du klara!

3)      Över ribban: Ett höjdhopp varar i ca 5 sek och allt handlar om att fokusera i precis rätt ögonblick.

Efter varje tävling var det dags för Minikollen en sorts återkoppling och summering där dom gick igenom allt som hade hänt.

  • Vad hände? Ex. Tre tävlande i rad hoppade rakt in i höjdhoppsställningen.
  • Vad kände? Trygg, harmonisk eller stressad?
  • Vad lärde? Ex. har rivit 2,29 två gånger men klarade i tredje försöket, en nyttig tanke att ha med sig nästa gång det blir skarpt läge. Eller att man lyckades dirigera in hunden i rutan och rädda viktiga poäng. Det här är viktigt för att kunna vända en sisådär känsla till nåt bra.

Skilj på det du kan påverka och kontrollera och på det du inte kan styra över!

Mycket intressenta tankar och idéer som funkar bra även inom hundsportens värld, ska se vad jag väljer att ta med mig och använda fortsättningsvis.

Till sist ett MEGA-STORT grattis till träningskompisarna Marika och Speja som placerade sig på en 2:a plats på helgens internationella lydnadstävling i Björnidet Arena!!

 

Kors i taket

Första blogginlägget på nästan ett halvår, måste vara nåt slags rekord. Ingen idé att försöka sammanfatta tiden som gått utan vi startar om på nytt.

För snart två veckor sedan var vi iväg på träningsläger med världens bästa coachinggäng. En härlig helg fylld med träning och bästa tänkbara sällskap. Vi styrde bilarna mot Motala på fredagen då vi hade hyrt Dittes inomhushall hela helgen och bodde på vandrarhem precis i anslutning. Kan rekommendera både hallen och boendet. På fredagkväll hade vi Lena Löfroth som gäst och hon bjöd på en mycket intressant föreläsning på temat helhet. Hon stannade även och tränade med oss både lör och sön, verkligen nyttigt med nya ögon som kan ifrågasätta vad man egentligen har för sig :).

Lördagen och söndagen bjöd som sagt på träning ifrån morgon till sen eftermiddag och det kändes som vi hann med massor. Jag och Scout har haft en längre träningspaus med endast sporadisk träning när andan har fallit på och jag var lite nervös för att jag skulle ha med mig ett monster men tji fick jag, han skötte sig verkligen exemplariskt hela helgen. Nu är jag verkligen sugen på att komma igång med träningen på allvar igen. Nedan följer ett par filmklipp med lite varierande länkar vi körde.

Nu i helgen var jag och Karin i Göteborg och gick en clinic för Siv Svendsen på temat ”Från lek till lydnad”. Måste säga att jag verkligen är imponerad av Siv och det är precis den typen av hundträning som jag vill bedriva. Sammanfattning av kursen finns att läsa på Karins blogg: http://kfk-education.bloggplatsen.se/

I helgen blir det en nätt liten resa upp till Grängesberg igen för att heja på träningskompisarna som ska tävla där. Extra kul att få se alla duktiga talanger som ska tävla!

Elitdebut

I fredags var det dags för elitdebut i lydnaden, jag hade tankar om att först inte starta eftersom jag kände mig ganska omotiverad hela veckan. Kände mig ”mätt” efter talanglägret och att landskampen dessutom överträffade mina förväntningar gjorde att jag hade svårt att ladda om. Valde ändå att starta eftersom förutsättningarna var alltför bra för att stå över: bästa tävlingsledaren, nästan ”hemmaklubben”, regn och kvällstävling.

Med facit i hand är jag väldigt nöjd att jag startade och fick känna på en elittävling redan nu så vi kan planera och lägga upp träningen inför höstens tävlingar. Vi började med sitt i grupp som var mitt största oros moment men det skötte han snyggt, på platsen kom dagens största miss där han var ofokuserad och missade mitt kommando men låg fint i övrigt. Jag behöver träna mer på att koppla bort såna misstag och fokusera framåt på resten av tävlingen istället – där finns mycket jobb kvar.

Min största miss var att jag återigen lät mig luras av att han kändes lite ”slö” och valde att avvika från mitt tänkta upplägg, när jag tog ut honom ur bilen kände jag direkt att han var alldeles för laddad men det var för sent att göra nåt åt det då. Resultatet blev en hel del ljud i fria följet och mellan momenten, tur i oturen var allt regnande som gjorde att domaren inte hade en chans att höra dessa men definitivt något vi måste jobba med hela tiden. Jag försökte förgäves lugna ner honom mellan momenten men det var hopplöst. Trots detta hade vi ändå en härlig känsla och jag kände mig riktigt nöjd när vi klev av planen. Hade aldrig kunnat tro att vi skulle genomföra vårat allra första elitprogram med så få missar :). Stort tack till ALLA er som var där och hejade på och för alla gratulationer efteråt!!!

Poängen räckte dessutom till ett första pris och vårat allra första SM-kval resultat. Det är så himla mycket ifrån dagen som jag är nöjd med: att han fungerar så bra trots ösregn och pölar på planen, att han håller ett helt elitprogram utan minsta tendens till att bli besviken över att det inte kommer några belöningar (snarare blir han bättre ju fler moment han får gå) samt att han sätter alla moment och har huvudet med sig trots att han är så överladdad.

Nu följer en sån där härlig period där jag inte har några tävlingar inplanerade utan bara kan träna på i lugn och ro, det är det jag trivs bäst med. Fokus över sommaren kommer att ligga på brukslydnadsmomenten så att vi förhoppningsvis kan komma till start på en högre klass spår till hösten, sen behöver han nog få en hel del spår också för där har vi verkligen kommit av oss.

Imorgon kommer Jessica med Henry hit och då styr vi bilen mot Norrtälje och kennel Zetastar för att testa på lite jaktträning, rapport kommer.

Jag har lovat flera personer att uppdatera bloggen igen så nu kommer det äntligen ett inlägg, kan inte lova att det blir några fler men kanske att lusten att blogga kommer tillbaks när det är dags för semester.

I helgen var det dags för landskamp mot Norges motsvarighet till talangtruppen. Jag hade valt att starta klass 3 med Scout eftersom det var SM-upplägg med flera ringar och ville inte utmana med att starta eliten där momenten fortfarande känns ganska skakiga.

Startade resan upp mot Kristinehamn med bästa resesällskapet i form av Marika & Speja på fredag morgon för att hinna med ett träningspass på brukshundklubben innan samlingen. Tyvärr hade dom redan märkt ut ringarna så vi fick hålla till i kanten på planen. Måste erkänna att jag aldrig har haft ett sånt lyckat genrep :), Marika coachade och höll mig i strama tyglar så att jag inte skulle spinna iväg och köra igenom allt ”bara för att testa” om det funkade. Scout var fullt fokuserad, engagerad och knäpptyst. Detta gjorde nästan att jag blev ännu nervösare eftersom jag insåg att vi skulle kunna göra en riktigt fin runda om det fungerade så här bra på tävlingen.

På samlingen fick vi gå laget runt och var och en fick berätta hur man ville ha det på tävlingen, om man ville ha hjälp med uppvärmning, ville ha hejarop och hur man ville bli mottagen efteråt. Tyckte att allt detta flöt på riktigt bra på lördagens tävling och jag tror att alla fick den hjälp och stöttning man ville ha.

Min vana trogen sov jag inte en blund natten till lördagen (suck…..när ska jag växa upp och sluta vara så nervös). Tog med ett par dummies och smet iväg till skogen på morgonen och körde ett sök med Scout för att bränna ur den värsta energin. Tävlingen startade med gruppmoment, platsliggning i ring 1 och därefter en transport och sitt i grupp i ring 2. Platsen gick alldeles lysande och resulterade i full pott. Sitt i grupp kändes lite nervösare för det verkade som Scout stördes av nåt i gräset men han höll sig stilla och vi kammade hem 10:an där också.

Därefter blev väntan ganska kort eftersom det kördes i två ringar flöt det på väldigt smidigt. Tror aldrig jag har varit så nervös i hela mitt liv men vilken häftig känsla det var att få gå in på en sån här tävling!!!

RING 1 (Domare Kjell Edström)

Fritt följ 7: ljudade något på stegförflyttningar till vänster och vid vänster om halt på vändningar på stället, vårat skakigaste moment och så nöjd var jag med det.

Sättande under gång 9,5: Något segt sitt.

Inkallande med ställande 9,5: Trampade flera gånger vid kvarlämnandet, annars bra.

Hopp-Apport 9: Två omtag vid ingången.

RING 2 (Domare Lillemor Edström)

Rutan 7: Scout låste på ett sånt där gömställe som dom har när dom tränar skydds eller IPO eller nåt och jag fick honom inte att kolla på rutan. Chansade på att skicka ändå och halvvägs ut får han syn på rutan och stannar bakom. Lyckades dirigera in honom :).

Metall 9: Taskigt tempo

Vittring 9: Tempo. Väldigt nöjd med sorteringen.

Fjärr 10: Kanon.

Helhet: 8,5

Totalt 282,5 poäng och vinst i klass 3!!! Helt fantastisk känsla som inte går att beskriva med ord. Stort tack till alla som har skickat lycka till – och grattis hälsningar, jag blir alldeles rörd av att så många engagerar sig i våran resa.

Som om inte detta vore nog vann Sverige även landskampen totalt efter fina prestationer av alla lagkamrater. Sist men inte minst ett stort tack till Kristinehamns Brukshundklubb för ett proffsigt arrangemang och god mat. Lite bilder och en film ifrån helgen.

Bästa supportrarna någonsin

Talangtruppen nästa

I höstas sökte jag till lydnadslandslagets talangtrupp men tyvärr kom vi inte med. Därför var inte förhoppningarna så stora när jag provade att söka igen men den här gången räckte det hela vägen :). Jag är överlycklig och det känns som en fantastisk möjlighet att komma vidare med träningen och hitta nya, spännande utvecklingsmöjligheter. Ska bli riktigt kul att träffa alla dom övriga talangerna på lägret i Smedjebacken den 24-26 februari och upplägget verkar kanon.

På fredagen kommer Anders Kjernholm att föreläsa om jämna prestationer med en workshop. På lördag kväll kommer Maria Brandel och föreläser under rubriken Prestera på beställning – med fokus på andra halvan av ekipaget! Hon kommer även att leda träningen på söndagen 🙂

Nedan lite bilder som Marie Linder (http://www.briard.mia-co.com) var snäll och skickade till mig efter landslagslägret:

Härliga vinter

Meningen var att jag skulle jobba sent idag men eftersom solen lös ute och jag kände mig hyfsat klar smet jag lite tidigare. Passade på att åka upp till Hunneberg med hundarna för en skogspromenad och fick dessutom med mig kameran. Känns som det var evigheter sedan jag var där och jag hade glömt hur underbart det är och hur alla problem och ”måsten” ganska snabbt blir obetydliga. I skogen kan jag passa på att bara njuta och att se hur hundarna springer runt och jagar varandra är ju som balsam för själen. Tur att vi går mot ljusare tider nu så att det blir enklare att komma ut oftare.